| Efter en resa på nära 20 timmar har vi nu anlänt till Okazaki. I denna med japanska mätt mått lilla stad stannar vi några dagar innan vi flyttar upp till bergen. Av dessa 20 timmar tillbringades bara en i någorlunda sovande tillstånd. Det är inte enkelt att sova hungrig och sittande. Vi landade på japansk mark strax efter åtta lokal tid, och efter installation på Ohwa Hotel blev det en kamp mot dåsigheten som helt plötsligt blev mycket påtaglig i den 35-gradiga värmen. Det gäller att komma in i den nya dygnsrytmen direkt. Ordern var därför att inte gå och lägga sig före sex.
Tröttheten glömdes dock bort omgående efter ett besök på en stormarknad. Andravåningen i den gigantiska byggnaden, stor som ett par fotbollsplaner, var fylld med elektronik i alla dess former. Från mp3-spelare via eltandborstar till synthar. Här fanns allt, och dessutom i dussintals olika modeller. Fläkthörnan täckte bara den 150 kvadratmeter, och fritösavdelningen innehöll 40 olika modeller.
Jag (och troligen resten av gänget som var där) har aldrig sett något liknande tidigare. Dessutom gick allt att prova. Massagefåtöljsavdelningen blev snabbt en favorit. Värstingfåtöljen - värd dryga 30 000 kr - ställdes in på 15 minuters ömsom hårdhänt, ömsom avslappnande behandling. Jag ska försöka lägga ut några foton från detta tekniknördarnas eldorado om tillfälle ges.
Japaner badar ofta. Av omklädningsrumsgubbarnas blickar att döma är det däremot ovanligt att västerlänningar besöker badinrättningarna. En fråga man lätt ställer sig är varför ingen av bassängerna innehöll vatten med temperatur mellan 14 och 38 grader. Den ständiga tekniknärvaron illustrerades här av att basun var utrustad med TV. Sådana är de, japanerna. Jag väntar dock fortfarande på den digitala duschen.
 Lyckligtvis finns "pekboksmenyer" på restaurangerna. (Foto: Annika Billstam)
Tillbaka
|