Dagarna följer ett givet mönster här. Frukost 7.30, avfärd till träning 9.30, lunch 12.30, middag 18.30, lagsamling 19.45. Men snart blir det ändring på det. Tävlingarna närmar sig, och det märks. Ett par snäpp högre koncentration hos löparna, och förväntan i luften. De sista förberedelserna pågår. En del i dessa förberedelser var det medeldistanspass jag genomförde i förmiddags.

Jag har tränat mycket i kuperad terräng, och en del i varmt och fuktigt klimat. Nu var det första gången båda faktorerna samverkade under ett tävlingslikt pass. Och det gav en del nyttiga erfarenheter. Framför allt slogs jag av att det är oerhört svårt att återhämta sig om man gått på för hårt på en sträcka. Dessutom gäller det att hitta rätt utgångsfart. Och - naturligtvis - att se till att välja rätt vägval. Det kan bli nödvändigt att stå stilla 15-20 sekunder inför en längre sträcka för att hinna ta in all information som krävs för att ta ett korrekt beslut. Och då är det 15-20 välinvesterade sekunder!

En mör kropp efter ett hårt pass. Ingen tonus i musklerna.

Det svettas en del...

Jag tog ett bra och två lite sämre vägvalsbeslut på banan. Eftersom man lär av misstagen kommer det inte att upprepas. Hur ska man då tänka när man står inför en utmanande vägvalssträcka? Jag tittar först på höjdskillnaden mellan kontrollerna. Det är värdefullt att veta om sträckan som helhet går utför eller uppför. Om klättring krävs är det ofta bäst att genomföra den så flackt som möjligt ("Tänk slakmota", enligt Göran. Har han ens varit ute i skogarna här?). Sedan blir det mix av intuition, tidigare erfarenheter och taktiska avväganden som avgör. En taktisk aspekt är att portionera ut stigningen över banan så gott det går. Ser jag att jag är tvungen att ta en 50-metersbacke på en sträcka vill jag helst komma pigg till den backen, och söker då sådana vägval fram dit.

Banan jag sprang idag var 3,2 km. Jag hade 34 minuter, och mätte upp 285 höjdmeter på klockan. Med det var jag 1.45 efter David som sprang banan tidigare under veckan. Som jämförelse är medeldistansfinalen 5,0 km med 310 meters stigning. Vi har genomgående sprungit mer kuperade banor på träningarna än vad som enligt arrangörernas bandata väntar på VM. Jag hoppas på en psykologisk effekt av att VM-banorna kommer att upplevas som ganska behagliga... Idag var det gelében på slutet. Banan med mina vägval (i blått) finns här. De förmodade bästa vägvalen är inritade med rött.

Pingisturneringen är avgjord. Jag åkte ut i en tresetare i kvarten mot den blivande segraren Emil.

Idag provade jag den kylväst vi utrustats med för att hålla oss svala i väntan på start. Den ger en svalkande känsla och tillsammans med solhatten med insydda kylelement av samma slag som de i kylvästen kommer vi garanterat att leva upp till klyschan om att hålla huvudet kallt.

Tillbaka